Den förväntade förutsägbarheten

I mina senaste bloggar har jag behandlat komplexa kontexter. Ett sätt att beskriva en komplex kontext är att den kännetecknas av en förväntad oförutsägbarhet. Inom fysiken kan en sådan oförutsägbarhet ta sig uttryck i att man inte kan veta var en elektron befinner sig.

Den kan till och med vara på två ställen samtidigt. Detta beror på att i den atomära skalan gäller andra lagar än inom makrovärlden. Den föreställning om ”massa” som vi varit vana vid att räkna med när det gäller partiklar har således visat sig vara otillräcklig när vi nu på senare tid kunnat studera partiklarna ur ett nanoperspektiv.

När det gäller människors samverkan uppstår oförutsägbarheten genom att varje individ kan välja att handla efter en egen intention på ett sätt som inte är lagbundet och därför i princip inte kan förutses. Varje framtida mänskligt handlingsmönster kan således i princip skilja sig från det vi känner till från tidigare. Mänsklig samverkan är därför alltid till sin natur komplex. Den kännetecknas av en förväntad oförutsägbarhet. Men jag skall i denna blogg vända på steken och fundera över hur det kan komma sig att vi trots den mänskliga samverkans komplexa natur kan förvänta oss en förutsägbarhet.

En utgångspunkt för en sådan analys är förstås den rent fysiska. En person kan inte på samma sätt som en elektron i ett nanoperspektiv fysiskt dyka upp på flera ställen samtidigt. De faktiska förhållandena både när det gäller personernas personliga förmåga och de omständigheter som föreligger begränsar deras handlingsutrymme. Känner vi till dessa begränsningar så vet vi hur de inte kan agera. Vi kan därmed skissera deras möjlighetsrum. Allt agerande måste ligga innanför detta.

Vi kan också fysiskt styra varandra så att de andras agerande blir förutsägbart. Det finns många yttre medel med vilka detta kan göras så länge vi har makt över de andra. Vi kan exempelvis med belöningar och bestraffningar ordna yttre förhållanden så att vissa individers handlingsutrymme begränsas så kraftigt att det bara finns några få alternativ för dem att välja mellan. Vi kan med våld skada en person så att dennes handlingsförmåga försämras. Vi kan med tvångsåtgärder sätta vederbörande i en bur eller i ett fängelse. Vi kan förvägra personen tillgång till livsbetingelser. En åtgärd av en helt annan karaktär, men med samma effekt, är att bygga murar och andra skyddsanordningar så att vi själva inte behöver ha med vissa individer att göra.

I denna blogg skall jag emellertid inte fundera över sådant som begränsar det fysiska möjlighetsrummet utan det möjlighetsrum som formas av människors samtal – den pågående doxan. Jag ser denna språkliga påverkan som minst lika intressant som den fysiska. Den bygger på det förhållandet att vi är sociala varelser som är beroende av varandra. Beroendet gör att var och en av oss – om vi vill vara med i gänget – tvingas legitimera och förklara vårt görande för varandra.

Det är då av värde för analysen att skilja mellan handla och göra. I mänskliga samspel är varje görande en del av en interaktion som riktar sig mot framtiden. Den tilldelas då en mening och ett syfte. Den blir då också en handling. Problemet är att vårt språk medger att tolkningarna av vad det är för handling kan vara olika hos de som deltar i samspelet även om alla deltagarna observerar samma görande.

Ett ”görande” som av de medverkande tolkas på ett överlappande sätt – en liknande handling – kan vi förklara och legitimera för varandra. Detta kan göras utan att väcka förvirring och utan att vi riskerar att skapa konflikter. Om det som görs kommer att misstolkas eller väcka osäkerhet begränsar detta möjlighetsrummet. Denna begränsning kan vara lika hindrande som yttre rent fysiska begränsningar. Ett exempel är förstås när det vi själva tycker är relevant kritik och sakliga påpekanden uppfattas som elakt förtal och vi därför håller inne med det.

Doxan – det faktiska så kallade språkspel som uppstår i en viss situation – illustrerar vilket görande som av de medverkande uppfattas som acceptabelt och möjligt att få gehör för. Handlandet tolkas då av de medverkande på ett överlappande sätt. Det jag kallar ”möjlighetsrummet” definieras således genom hur vårt görande tolkas. Vill man undvika att bli utstött och isolerad så måste man hålla sig inom det handlingsutrymme som definieras av de ”andra” som man behöver kunna samverka med.

Språk och språkbruk är mångtydigt. Varje görande kan tolkas och beskrivas på olika sätt. Varje görande har därför alltid en karaktär av förväntad oförutsägbarhet. Denna oförutsägbarhet kan skapa osäkerhet och otrygghet i samspelet om man inte gemensamt utforskar och samtalar om vad som bestämmer möjlighetsrummet och därmed också handlingsutrymmet. För att komma runt denna genuina och i vår natur inbyggda osäkerhet och skapa en förväntad förutsägbarhet i samspelet krävs därför en särskild typ av samtal som leder till en gemensam förståelse av det aktuella samspelets villkor.

Denna förståelse uppstår genom att deltagare i ett samspel griper in, observerar och med de andra, som man är beroende av, samtalar om hur man ser varandras handlingsutrymme. Genom att på detta sätt gemensamt utforska varför var och en gör som den gör, går det att förstå, utforska och precisera de förväntningar som vi som bildar gemenskapen verkar ha på varandra och vilken doxa vi, var och en, av dessa skäl ser oss tvingade att anpassa oss till. Ibland är sådana samtal enkla och ytliga. Ibland kan vi tvingas gå djupare och tillsammans försöka klarlägga de förgivettaganden vi bygger vårt handlande på. Om och när vi lyckas nå förståelse för varandra kan den förväntade oförutsägbarheten – det vill säga komplexiteten – vändas till en förväntad förutsägbarhet.

Jag kallar de samtal som då behövs för ”triadiska” i meningen att de utgår från var och en aktörs olikartade föreställningar om den verklighet man gemensamt möter, den situation man var för sig måste hantera och en så realistisk gemensam bedömning som möjligt av de yttre faktiska möjligheter och begränsningar som finns. Poängen med sådana samtal är att de gör det framtida samspelet förutsägbart eftersom grunderna för var och ens handlande blir klarlagda. Plötsligt vet man således genom sådana samtal något man inte visste tidigare. Om sådana samtal inte förs så kvarstår emellertid osäkerheten och därmed också oförutsägbarheten.

Ett exempel: Jag är medborgare i Sverige. Jag har ett engagemang i att personer som kommer hit så snabbt som möjligt får ett gott liv. Det jag själv kan göra för detta är mycket begränsat. Jag får förlita mig på vad statliga och kommunala institutioner och tjänstemän gör. När dessa misslyckas med detta påverkar det mig negativt. Det vore därför av värde för mig att som medborgare förstå det handlande som tar sig uttryck i de olika ”satsningar” som görs för att lösa frågan.

En sådan satsning är den satsning som staten initierade 2017 för att med subventioner påverka arbetsmarknadsläget. Mitt företag blev av olika skäl inblandad i denna fråga. Av den analys vi då gjorde framgick tydligt att åtgärderna skulle ha mycket små förutsättningar att i en ort ”typ Degerfors” ge de resultat man förutspådde. Den fråga som då inte blev besvarad och skapade osäkerhet hos mig är då vilken ”handling” som denna satsning egentligen är. Såg man inte problemet eller fanns det andra motiv?

Här kan jag bara gissa mig fram. Min gissning blev att möjlighetsrummet begränsades av den doxa som är allmänt vedertagen och som återges i nästan alla utlysningar. Dessa bygger sina resonemang på tanken att små innovativa företag skall startas, växa, bli allt större och sysselsätta allt flera. Det var ju så industrisamhället hade utvecklats.

Om just denna doxa var skälet till att ”satsningen” gjordes som den gjordes så visade vår analys att möjligheterna att på detta sätt skapa flera jobb i orter typ Degerfors var mycket begränsade. Situationen hade förändrats. De möjligheter till expansion av arbetsmarknaden som man verkade utgå från – och som var rimlig att tänka sig under industrialismen – var redan intecknade. Om satsningen byggde på just denna doxa så medverkade den till att berörda aktörer lockades in i ofruktbara arbetssätt och att begränsade resurser på både lokal och central nivå förslösades.

Min slutsats är därför att analyser av den doxa som tycks påverka skeendet har blivit mer nödvändiga i dag än tidigare. De enkla och schematiska ekonomiska resonemang och levnadsregler som skapades för industrisamhället, och som lett fram till dagens välfärd, har inte längre den flexibilitet och anpassningsbarhet som krävs för vi alla skall kunna dra full nytta av de mänskliga resurser och den kompetens och kunskap som idag behöver utnyttjas.

Försök att utifrån styra skeendet, och att utifrån en maktposition driva igenom den ena eller andra ideologin och etablera en av överheten godkänd värdegrund, kan komma att bevara en förlegad doxa baserad på historicism och på auktoritetstro. En sådan strategi kommer därför att kraftigt begränsa det möjlighetsrum som är nödvändigt för att vi gemensamt skall finna de nya samverkansformer som i dag är nödvändiga.

Den tråkiga slutsatsen, om jag har rätt, är att de åtgärder som vi alla på grund av den nu existerande doxan förlitar oss på, inte har förutsättningar att på sikt ge det utbyte vi som medborgare kan förvänta oss. Vi driver därmed in i en förväntad oförutsägbarhet som nu, genom andra välgrundade samtal, måste vändas till en förväntad förutsägbarhet.

I kommande bloggar skall jag därför ta upp hur denna situation skulle kunna hanteras och då fokusera på hur den nuvarande ekonomiska doxan påverkar handlingsutrymmet, vad den verkar leda till och vilka andra utgångspunkter för samtalen som denna för oss alla nya situation verkar vara möjliga för oss medborgare att ta fasta på.

Referenser

Hane M. Wennberg BÅ (2018): Enkla jobb– svåra avvägningar. Med bruksandan in i tjänstesamhället. Degerfors: Degerfors Kommun.

Törnberg A (2017): The wicked nature of social systems. Göteborg: Doktorsavhandling vid sociologiska institutionen på Göteborgs Universitet.

Wennberg BÅ (2018): Komplexiteten – grunden till oredan och villrådigheten i debatten om arbetslivet. Degerfors: Samarbetsdynamik AB.

Denna blogg kan laddas ner som pdf här

Share